Så var det

En fängslande monolog av Jon Fosse.

Ett gästspel från Kulturhuset Stadsteatern med Leif Andrée i huvudrollen. Om en äldre mans grubblerier på livets upplopp. Livet har runnit undan och kvar står han med minnen, försummade barn och kraschade relationer. Ber Fader vår varje dag, men tvivlar på sin Gud. En man som längtar efter försoning och förlåtelse.

Nobelpristagaren Jon Fosses pjäs Så var det är en starkt existentiell monolog. I ett avskalat rum pågår en inre dialog om tid, minne, ånger och hopp. Det som på ytan är stillhet och tystnad är i själva verket en storm av livsfrågor. Ett lågmält crescendo mot livets slutpunkt. Han talar till sig själv, till Gud, till minnen och frånvaron av sina barn. Saknaden efter relationer blandas med tvivel på livets mening, en tro som svajar, och en längtan efter försoning. Kanske inte med andra, men med sig själv. Så var det är en pjäs om att vara människa när livet krymper till ett rum, några steg, en monolog. Det är en studie i sorg, övergivenhet och ett vacklande men envist förhållande till tron, konsten och möjligheten till frid.

“stillsam bravur” Aftonbladet

“Jag har sällan varit del av en så fokuserad publik så inställd på att lyssna. Andas tillsammans med.” SvD

På scen:
Leif Andrée

Av: Jon Fosse
Översättning: Marie Lundquist
Regi: Shebly Niavarani
Scenografi och kostym: Dario Samardzic, praktikant från SKH
Kostym: Shebly Niavarani
Ljus: Joakim Ahlström, praktikant från SKH
Ljud: Emelie Benke Häggdahl
Mask: Maria Lindstedt