DRAMALABBET

En föreställning om begär, åldrande, utanförskap och åtrå. Paret skildrar ett möte mellan två lesbiska kvinnor, en 85-åring och en 70-åring i ett nyskrivet drama om att hitta sitt livs stora kärlek sent i livet. Vem får göra vad? Och vem får älska vem?

PARET är scenkonstduon Eva Johansson och Louise Löwenbergs tredje produktion på Dramalabbet efter publik- och kritikersuccéerna DEN STÖRSTA AV DOM STÖRSTA och KUSINER som fortfarande spelas.

Föreställningen produceras med stöd från PostkodLotteriets Kulturstiftelse, Kulturrådet, Stockholms stad, och Helge Ax:son Johnsons stiftelse. Förstudien finansierades av Kulturbryggan.

Samtal efter PARET

Längd: ca 40 min.
Efter föreställningen medverkar skådespelarna i ett samtal tillsammans med Annalena Ståhl, gestaltterapeut och en av Göteborgs HBTQ-terapeuter.
Samtalets leds av Gabrielle Högstadius, lärare på Kvinnofolkhögskolan i Göteborg och HBTQ-aktivist.

Sagt om föreställningen:

”Väldigt fin föreställning. Otroligt vackert att se den sköra, sköra kärleken i två kroppar som har svårt att resa sig ur stolen.” Jenny Aschenbrenner, Kritiken i P1.

”En helt fantastisk föreställning. Ingenting annat. Bara helt fantastisk. När teater är det där som vi vet att det kan vara men inte tillräckligt ofta är. Så är Evas och Louises föreställning. Alla bör/måste/ska se den.” Carolina Frände, konstnärlig chef för Kulturhuset Stadsteaterns barn- och ungdomsscen i Skärholmen.

”En enastående föreställning! Jag grät så det skvalade i slutet. (—) Modiga och underbara skådespelare.” Sissela Kyle, skådespelare och chef för Parkteatern

”Extremt träffsäker och gripande föreställning! Det är sånt som gör att jag fortfarande tror på teaterns unika förmåga att nå in i själen. Sättet att prata, röra sig, kostymen, formuleringarna – allt lika genomarbetat och omsorgsfullt utmejslat. Jag uppfattade också en annan dimension än det uttalade temat, nämligen detta med intimitet. Hur fruktansvärt läskigt det kan vara, trots all längtan. Den där klaustrofobiska rädslan fick som en egen kropp på det avskalade scenrummet.” Unni Drougge, författare och journalist