Riksteatern/Tyst teater

Bernardas Hus är en pjäs med många bottnar, en pjäs som ständigt är aktuell och som i Tyst Teaters tappning tillsatt ytterligare en dimension av skuld och dubbel underlägsenhet; det språkliga. En starkt visuell föreställning med inslag av flamencodans. Föreställningen spelas på svenskt teckenspråk och svenska fritt efter Federico García Lorca (och funkar lika bra för alla som inte kan teckenspråk!).

Det är 1930-tal på den spanska landsbygden. Bernarda Albas make avlider och en åtta år lång sorgeperiod inleds. Traditionsenligt låser modern in sina fem döttrar och sig själv i bostaden, en katastrof för de giftaslystna och snart överåriga döttrarna. I huset lever modern Bernarda med sina döttrar, den äldsta av dem från ett tidigare äktenskap, samt en piga.

Vi följer familjen från den dagen då de yngsta flickornas far begravs. Under den kommande sorgeperioden får inte flickorna visa sig ute annat än i nödfall. Samtidigt frigörs den äldsta dotterns farsarv, vilket ger henne möjligheten att gifta sig. Detta utlöser rivalitet och avundsjuka mellan systrarna.

I skuggan av Milanokongressen 50 år tidigare där teckenspråket förbjudits i skolorna får familjens fångenskap flera lager. Döttrarna hör till huset, vare sig de vill eller inte. Det är ju Bernardas hus.

Föreställningen spelas på svenskt teckenspråk och svenska fritt efter Federico García Lorca.

Upphovspersoner/ Konstnärligt team:

Regissör: Josette Bushell –Mingo
Svensk översättning: Jens Nordenhök
Dramaturg: Jenny Schöldt
Scenograf: Lotta Nilsson
Ljusdesign: Charlie Åström
Kostym: Tanja Honkanen
Mask: Anna Olofsson
Språkkonsulter: Debbie Z. Rennie och Sarah Remgren
Koreograf: Sofia Lindgren

MEDVERKANDE

Mira Zuckermann
Mette Marqvardsen
Dawn Jani Birley
Rebecca Drammeh
Aino Hakala
Cecilia Järbrink
Marie-Thérèse Sarrazin