Kollaborativet
När vi lyser för varandra
Fredag
07 apr
09:00
ca 40min
Scen/Plats
Stora baletten
Spelas även kl 10:30. För döva och hörande. Gratis inträde.
Gratis inträde
Kollaborativet
När vi lyser för varandra
Föreställningen När vi lyser för varandra är scenkonst för de yngsta i teckenspråkets universum. En sinnlig, omslutande och nära upplevelse där kroppen får möta ljusspel, ljudvibrationer och en levande scenografi.
När vi lyser för varandra är en starkt kroppslig och sinnlig men också interaktiv dansteaterföreställning, som med teckenspråk som ett kreativt nav lyckas famna såväl livets stora äventyr som poesi.
Föreställningen har arbetats fram av Kollaborativet i samarbete med teckenspråkiga barn och pedagoger på Motettens förskola och riktar sig till alla barn mellan 2-5 år.
Medverkande
Projektledare och initiativtagare: Ellen Spens
Kreativ producent: Charlotte Elm Ravn
Teckenspråkig kommunikatör: Gabriella Jäderlund
Konceptutveckling och på scen: Ellen Spens, Lisbeth Hagerman, Elin Kattler, Astrid Hemer Nordenhake (scenografi & kostym), Dana Lötberg (ljus) och Erik Rask (musik och projektioner)
Kostymer: Chiara Pellizzer
Scenografi assistenter: Anna Klang och Siri Andersdotter
Teckenspråkskonsulent: Birgitta Ozolins
Referensperson: Lotta Svensson
Utställningsscenografi: Astrid Hemer Nordenhake, Anna Klang och Elma Smajic
Foto: Charlotte Elm Ravn
Layout inspirationsfolder: Anna Klang
Föreställningsfilm: Isac Stridsman
Läs mer om projektets syfte och mål på http://www.arvsfonden.se/projekt/nar-vilyser-for-varandra
när vi lyser för varandra… är ett 3-årigt scenkonstnärligt undersökande projekt som är uppbyggt kring samarbetsprocesser med teckenspråkiga barn och unga samt deras vuxna. Projektet drivs av Kollaborativet. I projektgruppen är både döva och hörande verksamma.
Projektets övergripande syfte är att:
- Synliggöra och skapa nyfikenhet för svenskt teckenspråk.
- Öka teckenspråkiga barn och ungas deltagande i kulturlivet.
- Utveckla nya former för samarbeten mellan förskola/skola och det professionella kulturlivet.
Därutöver har projektet en brobyggande målsättning att skapa förutsättningar för gemensamma upplevelser för döva, hörselskadade och hörande barn och deras vuxna, genom projektets sceniska produktioner.
Med projektets samlade aktiviteter är vår avsikt att projektet konstituerar ett tydligt exempel på hur scenkonst kan verka kunskapande och opinionsbildande för ett mer inkluderande samhälle. Detta genom att verka som en plattform för möten och kunskapande mellan olika samhälleliga aktörer såväl som generationer inom frågor som rör perspektiv på kropp, kommunikation, språklig mångfald, normer och identitetsskapande.
Mål
Projektets första år genomfördes i samarbete med teckenspråkiga barn och pedagoger på Motettens förskola i Malmö. I en undersökande process bestående av möten mellan kroppar, rum, material, ljus och ljud arbetades en föreställning med workshops fram riktade till både döva, hörselskadade och hörande barn, pedagoger och föräldrar.
Föreställningen hade premiär 15 november 2015 och har därefter spelats för över 3000 barn. Kollaborativet har även inom projektet arrangerat en inspirationsdag för pedagoger i samarbete med Kulturförvaltningen/Barnkulturenheten i Malmö samt deltagit i en rad andra seminariesammanhang för att sprida de erfarenheter som gjorts genom projektet.
Höst/vår 2016-17 samarbetar vi med Uroxens förskola i Lund samt barn och föräldrar inom DHB Södra. Vår strävan är också att involvera teckenspråkiga grundskoleelever. Samarbetet med deltagargrupperna utgör grunden för den kommande sceniska produktionen – Ett performativt laboratorium, som färdigställs under hösten 2017 med målsättningen att nå grundskoleelever – döva, hörselskadade och hörande samt pedagoger.
Med ett performativt laboratorium tänker vi oss ett magiskt universum där det inte finns någon motsättning mellan ett poetisk/sinnligt formspråk och ett innehåll med politiska dimensioner avseende frågor som rör språk, identitet och varierande funktionaliteter. I sökandet efter produktionens form arbetar vi med frågan: Hur kan en scenisk form skapas med öppenhet att både bjuda in besökarna att själv laborera, experimentera och ta egna initiativ och rymma de berättelser och former för berättande som vuxit fram inom samarbetsprocesserna med projektets deltagargrupper?